3D-Animering

Med animation kan vi förklara, förstärka och ge liv åt produkter och de miljöer de placeras i. Men vad krävs egentligen av vår 3D-modell och oss grafiker? Här går jag igenom grunderna i 3D-animering och förklarar enkelt vad som faktiskt sker i detta steg av vår 3D-visualisering.

Vad innebär 3D-animation?

Att animera innebär att förändra något över tid, det kan vara en position, rotation, färg eller form etc. Oftast görs detta med hjälp av en tidslinje och så kallade keyframes där vi anger start- och slutpunkt för animationen och låter datorn beräkna övergången där emellan, s.k. interpolation. På så sätt kan vi t.ex. få vår produkt att röra sig, kameran att zooma in eller ljuskällor att ändra sin styrka.

Animation handlar alltså inte bara om att flytta ett objekt utan allt vi har i en 3D-scen kan animeras, antingen förflyttas eller ändra dess egenskap över tid. Bara fantasin, och såklart realismen, sätter gränserna.

Animation för 3D-visualisering

För 3D-visualisering används animation på många sätt, till exempel:

• Visa funktion – t.ex. hur en produkt monteras eller används.

• Förklara tekniska lösningar – sprängskisser eller genomskärningar.

• Förmedla en känsla – subtil rörelse i kamera, ljus eller objekt kan skapa stämning.

• Väcka uppmärksamhet – animation sticker ut i flödet och kan ge din marknadsföring ett lyft.

Som nämndes tidigare kan allt i vår scen animeras, 3D-modell, material, kamera och ljus, så även om produkten i sig inte har några rörliga delar, kan vi skapa en animation kring den. Vi skapar en känsla med rörelse och därmed är animation ett effektivt verktyg vi kan använda oss utav när stillbilder inte räcker till.

Hur skapas en animation?

Det finns även i detta steg flera tillvägagångssätt beroende på vad som ska animeras och vad vi vill uppnå med animationen. Jag har här nedan listat några vanliga tekniker, försökt hålla det kort och enkelt samtidigt som jag vill ge er en förståelse i detta steg i vår 3D-visualisering.

Keyframes – grundtekniken

Keyframes är grunden i vår animation och det är med de vi sätter olika värden på en tidslinje, värden som vi vill ändra. Vi säger helt enkelt till datorn att vid denna tidpunkt har objektet t.ex. denna position och vid nästa valda tidpunkt ska den ha denna. Datorn räknar sedan ut vad som händer där emellan, interpolerar, och vi har vår animation.

Allt kan ha en keyframe oavsett om det är en position, rotation eller andra egenskaper, vi specificerar som sagt bara olika värden under tid.

Detta passar bra för enklare rörelser så som kameraförflyttningar och går enkelt och snabbt att sätta upp. Men även om vi bygger upp vår animation med någon av de andra tekniker jag listat här nedan, är det oftast med keyframes vi styr de också.

Riggning

För att underlätta att animera, och framför allt när modellen har många delar, skapar vi ofta en rigg. En enkel rigg kan vara en dummy som är ett osynligt objekt våra delar följer, så istället för att animera tio enskilda objekt räcker det med ett. Vi kan också bygga en mer avancerad rigg med ben som blir till ett skelett. Detta används i karaktärer för att få mjuka delar att röra och böja sig men är minst lika användbart till mekaniska modeller, t.ex. robotarmen här ovan i bild.

Vi kopplar alltså vår 3D-modell till en struktur som är enklare att kontrollera och beroende på hur den rör sig följer vår modell eller dess delar efter. Beroende på hur komplex vår 3D-modell är kan det vara svårt och tidskrävande att få till denna koppling, men väl på plats är detta ett väldigt effektivt sätt att animera.

Procedurell animation

Istället för att animera manuellt kan vi skapa vår animation utifrån kod, precis som vi pratade om i tidigare kapitel för modellering och materialskapande. Vi kan bygga ett system som styr vår modell och har vi då även skapat modellen procedurellt kan vi nu animera dessa parametrar och exempelvis få produkten att byggas upp eller förändras på diverse sätt.

Detta tillvägagångssätt ger:

• Full kontroll och flexibilitet

• Möjlighet att animera många delar samtidigt

• Lätt att ändra eller återanvända animationer

Dock är det tidskrävande och kan vara svårt att få till men vet vi att det kan ske förändringar i vår animation längre fram lönar det sig snabbt att ha detta system uppbyggt. Är det också uppbyggt på ett sätt som gör att flera objekt kan animeras med samma system kan vi också återanvända det till andra objekt vilket effektiviserar längre fram.

Simulering

Vill vi att något ska reagera på gravitation, krocka med ett annat objekt eller interagera på olika sätt kan vi göra simuleringar. Med dessa kan vi även skapa vatten, rök, tyg och hår/päls och används ofta för att lyfta fram vår produkt och dess funktion. Vi kan också använda det på ett mer kreativt sätt för att förmedla en känsla, exempelvis hur uppfriskande en dryck är genom en "splash" på vår flaska.

Simuleringar är dock tungt för datorn att bearbeta och det behövs ofta mycket experimenterande för att få fram rätt resultat vilket gör detta tillvägagångssätt tidskrävande.

En mix av tekniker är bäst

Vi använder oftast en mix av dessa tekniker för att få fram det resultat vi önskar. Ska vi t.ex. visa en robot som planterar har vi en rigg som styr dess rörelser, en planta som procedurellt växer upp, keyframes på kameran som sakta panorerar och en liten simulering på vatten som sipprar ner i jorden. Vi anpassar återigen teknik efter vår 3D-modell och vad vi vill åstadkomma.

Sammanfattning

3D-animation är ett effektivt sätt att få fram sin produkt, visa dess funktion eller bara skapa den där rätta känslan. Grundstenarna i animationen är keyframes som gör att vi kan styra vårt objekts egenskaper. Några vanliga tekniker för att styra ett objekts rörelser är med en rigg, ett procedurellt system eller genom en simulering. Oftast används flera tekniker för att få ett så bra och realistiskt resultat som möjligt.

Nu närmar vi oss slutet på vår produktvisualisering och nästa steg är att ta fram bilder och filmer av det vi skapat, så kallat rendering.